Tävlingsdebut i LK 3

Det är ju inte så ofta matte och jag tävlar, det finns flera orsaker till det:

• Matte har sjukt dåliga tävlingsnerver så övriga flocken har nästan förbjudit henne att tävla.
• Jag gillar inte att lägga mig ner i blött gräs.
• Matte tycker att jag har dålig impulskontroll och är rädd att jag skall hitta på något roligare under en tävling. (Typ att jaga rådjur.)

Det här gör att vi nästan aldrig tävlar och när vi tävlar så är det inomhus. Men nu var det ett år sedan jag klarade 2:an och matte tyckte det var dags att  prova på 3:an. Så hon anmälde oss till en tävling i Kungsör, inomhushall naturligtvis. Nu är det ju en bit att åka från Spånga till Kungsör så matte fick en smärre chock när hon upptäckte att samlingen var redan 7.30. Så igår var det alltså dags. Tidig uppgång (tur att man är morgonpigg) och matte packade massor med godsaker åt mig men inget åt sig själv, hon verkade inte så sugen på att äta. Konstigt förresten, jag har inga problem med att äta före tävling. Inte efter heller. Och skulle det bjudas på något under tävlingen så kan jag absolut tänka mig det också, men det brukar vara snålt med just det. Tävlingen då, jo då, den gick helt okej, matte verkade ganska nöjd och jag fick massor med belöning: Kycklinghals efter gruppmomenten, torkade kycklingvingar under uppvärmningen, mer kycklinghalsar och en stor bit torkad våm efter de individuella programmet. Sen, efter tävlingen köpte matte både bulle och toast som vi delade på. Och, för att jag skulle hålla mig lugn i väntan på prisutdelningen (jag hade ingen riktig lust att ligga still och bara vänta utan tyckte vi kunde gå in på plan och köra lite till stället) så fick jag låna Spejjas bil-tugg-ben och gnaga på. Resultatet då jo, 225,5 poäng och ett 2:a pris. Klart godkänt som första tävling även om matte tyckte det var lite surt att vi sumpade första-priset genom att nolla rutan. Själv tycker jag inte det gör så mycket, eftersom lönen är god tävlar jag gärna fler gånger. Här kommer i alla fall en sammanfattning över tävlingen:

Sitt i grupp 9,5. Jag kunde inte riktigt hålla mig från att nosa lite precis när matte kom tillbaka.

Platsliggande 8,5. Dk i nedläggande, definitivt mattes fel. Klart jag lägger mig. Helt onödigt slöseri på poäng. Och så fick jag avdrag för att jag rörde mig. Jag la mig lite obekvämt först, det måste man väl ändå få justera, man skall ju trotts allt ligga tre minuter.

Fritt följ 7,5. Alltså. Här gjorde jag mitt snyggaste fria följ någonsin. Men när matte trampar en på tassen i stegförflyttningarna… Klart man inte vill sätta sig så nära igen. Och ljudar. Skulle inte ni göra det om någon trampat på er? Så drog domaren visst något för att jag var lite vid i helt om marsch. Men den svängen var faktiskt precis vid publiken.

Sättande 7,5. Ställde mig upp innan matte var riktigt tillbaka. Man måste ju vara beredd att hoppa undan om hon tänker trampa på mig igen.

Inkallning med ställande 9. Skötte jag riktigt bra faktiskt. Belönade mig själv med att hoppa lite mot matte i ingången.

Rutan 0. Helt och hållet mattes fel. Missade att informera mig ordentligt om vad vi skulle göra så jag velade lite mellan att springa till rutan eller tillbaka till startpunkten för inkallningen. Hittade lite annat att kika på när jag ändå kollade mig omkring.

Hopp-apport 8. Tog ett litet ärevarv runt matte. Det har jag sett att alla stora idrottare gör, hade ingen aning om att domaren skulle dra för det lilla.

Metallapport 8. Äckligt. Konstig apport var det också. Vad är det för fel på de där vanliga, kan ju studsa runt lite men det kan jag inte riktigt se något fel med. Att man är studsig alltså.

Vittring 9,5. Något tugg. Man måste ju få smaka lite. Matte hade ju haft den i fickan där det luktar torkade kycklingvingar.

Fjärrdirigering 6. Hund går ur position, dk, ljud. Helt och hållet mattes fel som inte informerar ordentligt. Trodde hon skickade mig tillbaka till vittringen och sen blev det liksom lite förvirrat.

Helhet 8. Trevligt samarbete, synd på ruta och fjärr var domarens kommentar. Här kunde man ju tänkt sig några pluspoäng för charm.

Här kommer domarens alla kommentarer och betyg:

Och eftersom det är första advent idag och det inte skulle kännas rätt med ett blogginlägg utan en enda hundbild kommer här en gammal bild när jag väntar på julen.

 

 

Julfotografering

Många stjärnor har ju en stand-in, nån som gör allt det trista förarbetet. Och nu har även jag och Spejja fått en. Det är mattes gamla hund Linus som fått börja arbeta igen från att ha legat och latat sig de senaste 35 åren eller så. Idag fick han agera modell när matte skulle placera ut blixtar och rekvisita inför den årliga julfotograferingen. Matte har äntligen insett att hon inte är något vidare bra på den biten och att det blir ganska långtråkigt att vänta på henne medan hon bläddrar igenom kameramenyer, vinklar blixtar och håller på. Linus skötte sig galant, jobbet passade honom perfekt, inte ett klagomål och inte heller begärde han någon lön.

Men innan vi fick fotograferas skulle vi visst klippas. Det fick den lustiga effekten att Spejja nu är mörkare än jag. Åtminstone på kroppen, Spejjas ben och ansikte är fortfarande ljusa. Själv är jag mer jämngrå. Jag blir ljusare när jag blir klippt medan Spejja blir mörkare.  Annars tyckte jag matte lyckades riktigt hyfsat med klippningen denna gång.

Här kommer lite bilder från dagens fotografering. (Dock inte själva julbilden, den får ni vänta lite på.)

Först ut att bli fotograferad var Linus:

Sen blev det min och Spejjas tur. Jag hade lite knepigt att få tomteluvan att sitta bra.

Lite vila efteråt:

Spejja:

 

 

Med sikte mot eliten?

Den här veckan har jag varit på kurs 2 dagar. I torsdags var sista gången på min tävlingskurs och idag har jag gått kurs i de nya i elit-momenten. Och så har Spejja varit på sin tävlingslydnadskurs för valpar/unghundar. Så matte känner sig rätt slutkörd. Dessutom har de visst omorganiserat på mattes jobb vilket tydligen innebär att hon har dubbla tjänster och dubbelt så mycket att göra för stunden. Så mellan varven känner hon sig rätt förvirrad, vet inte riktigt vart hon skall och vilken hund hon skall ta med. Hon påstår att en vacker dag kommer hon ta med sig mig till Spejjas valpkurs. Tror i och för sig att jag skulle kunna imponera där.

Nåja, matte verkar ha siktat in sig på att vi skall ta oss till eliten. Hon drabbades av storhetsvansinne efter tävlingskursen och anmälde oss till en tävling. Och idag har vi som sagt varit på kurs och nosat på de nya tävlingsmomenten:

Först fick vi träna på att backa långa sträckor. Lite förvirrande först då jag ju är ett vanedjur och helst vill sätta mig ner efter de där vanliga 2-3 stegen. Nåja, stegförflyttningar är ju min paradgren, så med lite övning gick det galant.

Nästa moment var vittringen. Här var det visst lite nya mönster och formationer, misstänker dock att matte har observerat den förändringen tidigare för jag kände igen några av formationerna, tror vi har tjuvtränat på dem redan.

Så var det dags för det där nya momentet ”Sändande runt en kon, positioner, apportering och hopp över hinder”. (Här vill matte lägga in en skarp protest mot namnet. Som tävlingsledare kommer hon helt enkelt säga upp sig om hon måste säga hela den där harangen till varje ekipage.) Hur som helst. Det här var ju ett ganska kul moment med många delar som jag gillar: som att springa ifrån matte, runda en kon, apportera och hoppa över hinder. Lite klurigt var det dock att välja den apport och det hinder som matte tyckte var rätt. (Här har matte och jag lite olika uppfattning om vad som är rätt. Själv tycker alltid att höger är rätt.) Annars är nog matte oroligast för det där med att stanna i olika positioner, och då särskilt sitt.

Efter lunchen tränade vi först på den nya rutan: Här har man tagit bort konskicket innan rutan och nu skall man istället springa till en cirkel markerad direkt på marken. Förutom momentet-med-det-långa-namnet ovan var det detta moment matte var mest fundersam över hur vi skall träna in. Att liksom springa rakt ut till något som inte finns. Men det behövde hon inte alls vara, jag hittade cirkeln galant. (Lite fusk var det kanske att göra momentet inomhus, fanns liksom inte så många andra ställen att springa till. Ja det skulle i så fall vara A-hindret, balansbommen eller någon av de roliga agilitytunnlarna vid sidan av planen.)

Sista momenten för dagen var gruppmomenten. Här kände sig nog matte lite för självsäker. Jag har ju liksom aldrig misslyckats på en platsliggning, hur stabil som helst. Men nu hade ju någon lustigkurre bestämt att efter platssittningen så skall alla mattar och hussar stå 10 meter ifrån oss hundar och därifrån kommendera ligg. Märkligt om ni frågar mig, jag har ju blivit kommenderad att sitta stilla och så har jag alltid gjort. Matte fick ta i med flera dubbelkommandon innan jag började misstänka att hon faktiskt menade allvar. Och därefter började platsliggningen. Nu behövde man visst inte ligga så länge. Och inte var det någon förvirrade människa som vandrade runt mellan oss hundar heller. Men så plötsligt, redan efter en minut, så fick matte för sig att försöka kalla in mig. Lika förvirrande som när hon ville att jag skulle lägga mig. Har hon sagt att jag skall ligga så ligger jag. Punkt. Blev några dubbelkommandon här också innan jag sakta reste mig upp och promenerade till matte. En ytterst förvirrande avslutning på träningen.

Ja sen var det naturligtvis en massa snack och teori också, men det lyssnade jag inte så noga på. Hade fullt upp med att kolla in människorna runt omkring och se om det fanns någon som hade lite godis över till mig. Eller åtminstone kunde tänkas klappa mig. En viktig fråga verkade vara benämningen på klasserna. Nu heter det ju klass 1, 2, 3 och elit men det ändras till startklass, klass 1, 2 och 3. Det där med status verkade viktigt för människorna och de ville nog gärna säga att de har en elithund. En klass 3 hund klingade tydligen inte lika fint. Så de satt länge och försökte klura ut hur det skall formulera sig i framtiden.

Vi har ju också hunnit prova på några inomhushallar sista tiden. På kursen i  torsdags var vi i Nykvarns hundhall. Den gillade jag inte. Matte påstod att den var stor och fin med bra underlag. Själv tyckte jag den verkade skum, kan inte riktigt sätta tassen på vad det var, men jag ville inte lägga mig ner. I fredags hade matte bokat hundhallen i Arninge. Matte tyckte nog att den var lite sämre än Nykvarn men jag trivdes mycket bättre. Så idag var vi i Södertälje, den tyckte både matte och jag om. Men nästa fredag har matte lovat att vi skall träna i vår gamla vanliga inomhushall i Stockholms hundsportcentrum. Här är det en bekväm gummimatta, rena lyxen, inget stickigt gräs som kliar under magen.

Avslutar med några gamla bilder på mig uppe på A-hindret på klubben.